Alltför många väljer enkla svar framför sanningen

Jag har några barndomsvänner som jag upplever är lite pro-Putin-orienterade. Det är alltid USA:s fel och aldrig Rysslands fel. Nåväl. När den brittiska premiärministern Boris Johnson drabbades av coronaviruset för några månader och behövde intensivvårdsbehandling, kom det en videosnutt från en av dessa vänner.

Boris handlar i en “invandrarbutik”, hälsar på folk, tar några selfies och cyklade sedan iväg på sin cykel. “Ja, undra på att just han fick corona”, var avsändarens budskap. Men klippet är uppenbart filmat innan Johnson var premiärminister, kontrade jag. Att hävda något annat, och skylla coronasmittan på invandrare, var ju helt enkelt inte sant.

Men det hjälpte inte. När någon inte är beredd att ta in argument som rubbar deras övertygelser är det svårt att dem. För min del handlade det inte om att försvara någon jag inte ofta håller med. Det handlade bara om att få fram sanningen. Vi har gått mer och mer i en riktning där alltfler inte är intresserade av fakta och sanningen. Vad som blivit viktigt är att berättelsen bekräftar just min föreställning av omvärlden.

Sanningen kräver en ansträngning av oss, att vi accepterar att den kan vara komplex med många olika faktorer man måste ta hänsyn till.

Frågan är varför har det blivit så, varför så många väljer snabba och enkla svar framför att höra sanningen.

En enkel förklaring är sociala medier. Men det är också en för enkel sanning, för sociala medier är bara ett verktyg för att förmedla ett politiskt budskap. Det gör alla, till och med jag, Men då gäller det att man tar eget ansvar och minimerar utrymmet för feltolkningar istället för att uppmuntra till dem. Dessutom har de traditionella medierna blivit kraftigt ekonomiskt försvagade under våren, vilket gör att färre såna inlägg granskas, och nästan aldrig om avsändaren är en helt vanlig medborgare. Det gör att mycket blir aldrig blir faktagranskat.

Ett exempel är den förteckning av allt flyktingar till Sverige får av samhället, som cirkulerat i flera år i sociala medier. Som gratis möbler. Det är inte sant. Flyktingar med uppehållstillstånd har däremot rätt till ett hemutrustningslån som avgörs av hur stor familjen är. CSN beviljar lånet och fastställer ränta.) Eller gratis telefoni. Just den gjorde mig faktiskt ledsen, eftersom jag själv minns hur mycket det kostade att ringa till Bosnien, 6,90 per minut, som innebar att jag inte hade råd att prata med min mor som var sjuk och ensam medan pappa var på tvångsarbete.

Ja, idag har flyktingar det ”bättre” eftersom finns många gratisappar som man kan ringa med. Men det innebär inte att det är staten som betalar. Det finns så mycket osanning som flyter runt, ofta underblåst av nån högerkantspolitiker som inte vill ta tag i sociala orättvisor, som tycker att ett jämlikt samhälle är en onödig utgift. Då lönar det sig att bygga upp ett tänk som är enkelt att ta till sig: vi och de.

Då är det så mycket enklare att inskränka “de andras” rättigheter, oavsett om de är flyktingar, kvinnor, HBTQ-personer eller romer.

Gör din demokratiska plikt. Allt du läser, ser och lyssnar på ska du se med granskade glasögon. Varsågod att faktagranska även denna text!

Jasenko Omanovic