Blir det skatteåterbäring efter corona?

Kanske är sommaren äntligen på ingång. Efter en senvinter (någon vår märkte jag aldrig av) och en försommar som inte varit någon annan lik längtar nog de flesta efter lite värme, avkoppling och vila.

Jag tror att många behöver få känna lite mer rörelsefrihet, uppleva lite mer sociala kontakter, få hopp om framtiden igen.

Ja situationen är väldigt olik för människor runt om i vårt land, beroende på var man bor, om man tillhör någon riskgrupp, om man haft oturen att drabbas av Covid-19 eller inte. Kanske har man själv klarat sig men någon anhörig eller nära vän har drabbats.

Alltför många har blivit uppsagda från jobbet, andra har blivit korttidspermitterade. Många känner oro, livet har förändrats för de allra flesta. Längtan efter förändring är stor och lättbegriplig.

När den politiska debatten nu successivt återvänder till någon form av normalläge, efter en period som är unik i vår tid, vad kommer den då att handla om?

Arbetet i riksdagen under första halvåret har ingett förhoppningar om att det framtida samtalet skulle kunna föras i en konstruktiv anda och handla om stora, viktiga framtidsfrågor för Sverige.

Samtalsklimatet har i stort varit bra, förslag och beslut har tagits fram snabbt och i relativt brett samförstånd. Är detta det nya normala?

Efter att ha sett partiledardebatten i SVT:s Agenda, (endast delar, i efterhand pga risk för högt blodtryck) den låga debattnivån och de invektiv som ett par av deltagarna använde (som ”massaker” – och ”med berått mod”) så inser jag att vi är tillbaka i de politiska skyttegravarna, där anstormningen åter kommer från den yttersta högerflygeln.

Vad borde vi då diskutera? Ofrånkomligt kommer hälso- och sjukvården och äldreomsorgen att bli föremål för många samtal och politiska förslag och det är nödvändigt.

Men också andra områden i samhället förändras i svallvågorna efter pandemin. Delar av arbetsmarknaden förändras nog för alltid, våra resvanor, våra konsumtionsmönster påverkas permanent, på gott och ont.

I vårt arbete i Finansutskottet, för närvarande med extra ändringsbudget nr 10 (!) och när våra samlade åtagande närmar sig 260 miljarder kronor (!!) slås jag dock av att vissa saker inte förändras.

De som mest ivrigt argumenterat för att staten, det vill säga skattebetalarna måste hjälpa, ja rädda just deras bransch, deras företag, ja de argumenterar nu lika ivrigt för att absolut inga skatter får höjas. Framförallt inga skatter på kapital och på företagande. Tvärtom, räddningen är sänkta skatter!

Ursäkta, men jag tror inte på att dynamiska effekter av skattesänkningar är det som bygger ett starkt Sverige och ger oss beredskap att hantera framtida kriser.

Det räcker inte med ett utgiftskonto från staten, det måste finnas ett intäktskonto också.

Det intäktskontot ska fördelas rättvist mellan alla i vårt land och inte bara betalas av vissa.

De som har önskat och krävt fri dragningsrätt på våra gemensamma tillgångar under coronapandemin har en skyldighet att vara med och bidra till att bygga ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige inför framtiden.

Lätt budgettrött önskar jag er alla en glad midsommar!

Ingemar Nilsson