Det kommer krävas ännu mer!

Sitter i påskens inledning och försöker skriva krönika. Som ateist känns det annorlunda att tänka på läget i vårt land och i världen, just i ljuset av påsken.

Min barndomsbild är att påsken innehöll såväl mörkaste mörkt som det mest hoppfulla ljus. Det känns som vi behöver det ljuset just nu. Det är en orolig, otäck och svårförståelig tid, men vi kommer att komma igenom den, frågan är hur vi gör ”den ljusnande framtid till vår”?

Regering och riksdag har på kort tid levererat sex (6!) extra ändringsbudgetar, och då återstår den stora, Vårändringsbudgeten.

Den presenterar finansminister Magdalena Andersson den 15 april. Så här måste det vara. Vårt demokratiska system måste kunna leverera när det bäst behövs.

Precis som jag skrev i min förra krönika så är naturligtvis liv och hälsa alltid viktigast. Beslut som så lång det är möjligt, säkerställer resurser till hälso- och sjukvården måste ha högsta prioritet, självklart.

Det kan tyckas krasst, men Finansutskottets arbete handlar ändå mest om resurser och pengar. Raden av förslag som beslutats är imponerande. Sedan förra krönikan har vi tagit fram en statlig företagsakut med 100 miljarder främst till små- och medelstora företag. Vidare beslutat om nedsättning av arbetsgivaravgifterna, borttagandet av arbetsgivarnas sjuklöneansvar, om statligt stöd för hyresrabatter till utsatta branscher bland annat.

Sedan och inte minst viktigt har vi beslutat om åtgärder för ekonomisk trygghet och omställning för de som tyvärr kommer att förlora sitt jobb. Ordentliga förbättringar av A-kassan, Arbetsförmedlingen får ökade resurser och vi tillför en mängd utbildningsplatser, för yrkes-Vux, yrkeshögskola och till universitet- och högskolor.

Sammantaget åtgärder som summerar till drygt 100 miljarder kronor hittills. Vi har också skapat förutsättningar för ökad likviditet för näringslivet, 550 miljarder och för lånekapital via Riksbanken om cirka 500 miljarder.

Dessutom och kanske viktigast just nu, vi har tillfört kommuner- och regioner ett tillskott om 20 miljarder för innevarande år i ökade generella statsbidrag. Bra, men det kommer att krävas mer. Den svåra och obehagliga frågan är ju, hur länge kommer denna situation att pågå? Tidsfaktorn är väldigt, väldigt avgörande.

Hur länge behöver näringslivet och arbetsmarknaden stödåtgärder? Vilka insatser är effektiva, vilka är uthålliga över tid? Vad händer på bostads- och fastighetsmarknaden?

Vad behövs ytterligare till kommuner och regioner? Frågorna, utmaningarna och svaren är inte heller bara en svensk fråga. Vi är som exportberoende land extremt påverkade av vad som händer i vår omvärld. Vad händer med och inom EU? Frågorna är många, svaren färre

Det finns all anledning att återkomma till detta i en kommande krönika, men säkert är att vi Socialdemokrater kommer att göra allt för att vi tillsammans ska komma ur denna situation tillsammans och starkare än förut. Tillsamman och med hårt jobb ska vi fixa det här.

I år stannar vi ju dessutom hemma över hela påsken, Blåkullaresan ställdes in!

Ingemar Nilsson

facebook Twitter Email