Ett nationellt dilemma för britterna

Vår lilla världsdel som genom historien skapat så mycket lidande för så många i världen är uppenbarligen en världsdel där känslorna styr. Kolonialisering, slavhandel, två världskrig, nutida flyktingvägran av medlemstater i den Europeiska Unionen och så förra veckans brexit, folkomröstningen om att lämna EU.

Lämna-sidan vann med 51,2 procent för. Att på så många tv-kanaler höra och se så många besvikna unga människor som menar att de äldre bestämt deras framtid ? en framtid de inte vill ha ? bekräftade mina fördomar. Storbritannien är ett land där den äldre generationen fortfarande präglas av att landet har varit en kolonialmakt och har det som utgångspunkt i sin omvärldsorientering – samtidigt som den unga generationen ser sig som en naturlig del av Europa. Det är ett nationellt dilemma.

Dessutom kan man se ett snabbt uppvaknande hos nej-sidan när EU möter folkomröstningsresultatet med en uppmaning till landet att lämna unionen snabbt. Då står de gamla imperialistiska drömmarna och undrar varför Europa inte bugar och ber dem stanna kvar. För uppenbarligen har de inte själva några planer om framtiden utanför EU.

Jag hoppas att den unga generationen inte behöver se gamla sura imperialistiska nationalister förstöra deras framtid. Men utmaningen ligger inte enbart på dessa öar. Utmaningen ligger i det bygge som EU är.

Många europeiska länder kämpar. En del gamla östeuropeiska länder strävar efter självständighet men är nog medvetna att de utan EU:s inre marknad förblir fattiga. Rent egoistiskt kan man säga att brexit drabbar Sverige men kanske även kan skapa fördelar för oss. Om delar av finansmarknaden flyttar till Sverige, mer precist till Stockholm, då kan det innebära vinst för mindre orter i vårt avlånga land.

Företag som flyttat till storstan behöver plats och statliga myndigheter, en del av dem, kan bedriva verksamhet på så många andra ställen. Det skulle innebära en vinst för landets många arbetsmarknader och regioner/kommuner runt om i landet. Frågan är bara om förlusten med eventuellt utebliven export till Storbritannien och den uteblivna brittiska rösten i den europeiska debatten inte skulle leda till en större förlust långsiktigt. Det är ganska svårbedömt.

En sak är däremot säker. EU måste bredda sin målsättning från att bara utgöra en ekonomisk fri inre marknad där varor, tjänster, kapital och människor får röra sig fritt – till att vara ett folkets EU där människor känner tillit till unionen och upplever den som betydelsefull för dem, för landet de bor i och för omvärlden.

För det krävs bland annat att få unionens länder gå i takt med varandra, det är den största utmaningen som alltid kommer att ligga i bakgrunden oavsett vilka frågor EU kommer att brottas med.

Om inte, så kommer vår lilla världsdel vara till besvär både för sig själv och sin omvärld även i framtiden.