Först och hårdast drabbas de med osäkra anställningar

Med en lätt travestering på den underbara filmen ”Hur många lingon finns det i världen” kan man faktiskt undra; hur många extra ändringsbudgetar finns det i riksdagen?

I min förra krönika beskrev jag de sex extra ändringsbudgetar (egentligen 5 plus en kreditgaranti till flyget) som dittills ”levererats”.

Ja ordet levererats uttrycker både det som är bra och mindre bra med det vi upplever nu. Det är bra, faktiskt lite imponerande, att politiken så snabbt och i så pass stor enighet förmår ta fram viktiga åtgärder för att stoppa smittspridningen, rädda jobb och företag, skapa trygghet och omställning för den som blir arbetslös och insatser för återhämtning.

Så här långt har också de allra flesta människor, företag och organisationer på ett storartat sätt ställt upp på myndigheternas riktlinjer och på regeringens beslut.

Men, hastigheten och den reducerade närvaron i riksdagen, arbetsbelastningen på delar av regeringskansliet och en rad myndigheter leder till kvalitetsbrister och en minst sagt ansträngd demokrati.

Återigen, viktigast av allt är naturligtvis människors liv och hälsa. Så här långt har också de allra flesta människor, företag och organisationer på ett storartat sätt ställt upp på myndigheternas riktlinjer och på regeringens beslut.

I takt med att pandemin pågår allt längre blir utmaningarna att få detta att fortsätta större. Uthållighet och tålamod sätts på prov. Ansträngningarna för människor, för företag, kommuner/regioner, myndigheter och organisationer växer över tid.

Det är i det ljuset man ska förstå allt fler krav på en så kallad exitstrategi, ett slutdatum som framförs från allt fler. Ekonomiskt och mänskligt förståeligt, medicinskt sannolikt helt omöjligt.

Efter den ordinarie Vårändringsbudgeten med historiskt stora resurser till kommuner- och regioner jobbar Finansdepartementet, vi i Finansutskottet och riksdagen nu med extra ändringsbudget sju och åtta!

Ju längre den nuvarande situationen pågår, desto tydligare blir också hur stora klasskillnaderna i Sverige och skillnaderna på svensk arbetsmarknad är.

Viktiga nyheter som satsningen på kollektivtrafiken, äldreomsorgen, media och kultur. Men också förlängning av ett antal pågående åtgärder, bland annat sjuklöneansvaret, den utökade kortidspermitteringen och förbättringar av a-kassan.

Tidsfaktorn igen, här kan man lugnt säga att ”tid är pengar”.

Ju längre den nuvarande situationen pågår, desto tydligare blir också hur stora klasskillnaderna i Sverige och skillnaderna på svensk arbetsmarknad är.

Först och hårdast drabbas de med osäkra (oseriösa) tim-och sms-anställningar. De får sluta på dagen och omfattas i princip aldrig av några trygghetssystem. I nästa steg ser vi att arbetare i LO-yrken i väldigt liten omfattning kan jobba hemifrån. För att samhället ska fungera måste butikspersonalen, bussförare, lokalvårdare, byggjobbare och industriarbetare vara på jobbet, medan många i tjänstemanna- och akademikergrupperna kan jobba hemifrån!

Ändå, trots coronasituationen finns det de som samtidigt fortsätter driva kraven på försämrad anställningstrygghet, fler enkla arbeten och som ser a-kassan som ett bidrag på för hög nivå. Det politiska arbetet kommer att behövas även efter corona.

Till dess så fortsätter jag att jobba med (och räkna) ännu fler extra ändringsbudgetar på en dataskärm nära dig!

Ingemar Nilsson