Hade vi det bättre förr?

Det finns många som är säkra på att det var bättre förr. Med förr menar jag så där 40-50 år sedan.

Tryggheten var stor, sammanhållningen självklar och alla såg framför sig bättre tider. Alla barn gick i samma skola i närområdet, barnomsorgen fungerade jättebra när man fick plats och alla var överens om utbyggnad. Föreningslivet var givande och livligt och många var politiskt aktiva. Socialtjänsten hade resurser och kunde verkligen hjälpa människor i nöd. Arbetslösheten låg på några enstaka procent och tågen gick i tid. Snöröjningen fungerade utmärkt både i Norrland och Stockholm.

Att skicka brev gick hur bra som helst och Postverket var en källa till service och glädje. Alltfler fick det bättre och alltfler hade möjlighet att studera vidare. Många hade råd att åka på solsemester och många hade tillgång till tidningar och tv. Möjligheten att göra en klassresa var stor och skillnaderna mellan folk och folk kanske inte märktes så mycket. Vad har hänt under dessa årtionden? Kan vi vara säkra på att allt var bättre förr? Nej, jag är verkligen inte säker på det. 

Mycket av det som vi i dag betraktar som självklart fanns inte då eller var otillräckligt. Det var kö till sjukvården. Mycket av det som är självklart i dag var helt ouppnåeligt då: starroperationer, nya höftleder och knän för alla som behöver det. Det är i dag en självklarhet, som ingen skulle vilja vara utan. Den ökade överlevnadsgraden i många sjukdomstillstånd är en annan mycket positiv utveckling. Att bli allvarligt sjuk i dag innebär inte samma livsfara som då.

Det var kö på Posten eftersom det var där man betalade sina räkningar i stor utsträckning och hämtade ut pensionen. Nu har vi internetbank och betalkort. Många fler var politiskt aktiva och det tror jag delvis kan ha berott på att det verkligen fanns mycket att förbättra. I mitt jobb såg jag många som for illa och det ville till exempel jag vara med och ändra.

Att socialtjänsten tycktes ha mer resurser var nog riktigt men å andra sidan fanns fattigvårdstänkandet kvar. Äldreomsorgen med hemtjänst var inte alls utbyggd och inte fick man välja om man ville bo kvar hemma eller flytta till ganska primitiva åldershem när man behövde hjälp om natten. Maten var dyrare än i dag och utbudet inte alls som nu. En tv kostade minst en halv månadslön medan det i dag är vanligt att man har flera apparater eftersom det inte är en så stor kostnad. Till och med bilarna har blivit billigare i dag och alltfler har två bilar i familjen.

Tråkigt nog har klassresorna blivit svårare att göra. Den exempellösa utjämningen i inkomster och status under sjuttiooch åttiotalet har kraftigt avtagit och det finns anledning att verkligen kämpa mot. Jämlikhet och solidaritet är något man alltid måste erövra igen och igen. Ett vet jag som var bättre förr och det är naturligtvis att många av oss var yngre då. Men det går ju inte att göra något åt!

Susanne Eberstein (S) riksdagsledamot Västernorrland