Jag hoppas på kloka prioriteringar

”Alla tjänar på minskade klyftor”. Det var det budskap jag valde att ha på min kandidat-affisch när jag för första gången ställde upp i riksdagsvalet 2010.

Vi hade haft en borgerlig regering i fyra år som mycket medvetet drivit en politik för ökade klyftor. Jobbskatteavdragen ökade skillnaderna i disponibel inkomst mellan hög- och låginkomsttagare, sjuka, arbetslösa och pensionärer.

Socialförsäkringarna försämrades och privata hushållstjänster subventionerades. Fastighetsskatten gjordes om och avgift till fackföreningar var inte längre avdragsgill.

Jag längtade att få vara en del i en riksdagsgrupp som skulle vända denna, enligt min mening, oerhört skadliga politik i en helt annan riktning.

Nu vet ni ju hur det gick, det blev ytterligare fyra år med Reinfeldt och Borg. Ytterligare fyra år av ovilja att se de växande klyftorna, än mindre en vilja att göra något åt dem.

Så när Stefan Löfven bildade regering 2014 hoppades jag verkligen att vi skulle kunna uträtta mycket. Men i minoritet, med ett växande SD och en före detta allians som ständigt gjorde allt för att rösta emot regeringen blev det allt för lite gjort.

Även om vi faktiskt lyckades med flera breda överenskommelser, så gick det inte att göra mycket åt till exempel sjukförsäkringen.

Nu har vi ett helt nytt parlamentariskt läge. Nu ska vi utifrån Januariavtalet tillsammans med C och L ta fram vår första gemensamma budget. Det kommer självfallet inte att bli lätt. Dessutom tornar en del orosmoln upp sig vid horisonten. En avmattning i ekonomin, oro för handelskrig i världen och vad Storbritanniens utträde ur EU kommer att innebära gör att utrymmet för nya reformer kommer att vara tämligen begränsat, och dessutom till största del intecknat i det vi kommit överens om i Januariavtalet.

Hade vi socialdemokrater haft egen majoritet hade naturligtvis vissa delar aldrig varit aktuella, som att avskaffa värnskatten (kostnad: sex miljarder). Men i en förhandling får man ge och ta, och med ett valresultat på 28 procent får man inte bestämma allt själva.

För mig är det därför oerhört viktigt att vi fortsätter kämpa för reformer och satsningar som syftar till att utjämna klyftor.

Både mellan människor, regioner och kommuner. För om vi ska lyckas med vårt mantra ”Ett starkare samhälle ett tryggare Sverige” då måste de växande klyftorna stoppas och helst minska.

Därför är jag glad att vi faktiskt kommit överens om att en omfattande skattereform behövs, och att ett av syftena med den ska vara att utjämna dagens växande ekonomiska klyftor. Ett annat är att säkra välfärdens framtida finansiering, och det är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta ha en skola, sjukvård och äldreomsorg värd namnet.

När jag sitter och skriver detta befinner sig regeringen på Harpsund för sedvanliga budgetdiskussioner och förhoppningsvis kommer man fram till kloka prioriteringar som kan få majoritetens ”ja” i riksdagen, men oj vad jag längtar efter skattereformen! Det blir en spännande höst!

Kristina Nilsson