Kramfors har fått smaka på ”Solnamodellen”

Som ledamot i trafikutskottet möter man ganska ofta frågan om social dumpning. Det handlar om oseriösa arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft med slavliknande löner och genom att inte bry sig ett dugg om en god arbetsmiljö.

Såna företag utkonkurrerar seriösa företagen som betalar avtalsenliga löner, upprätthåller god arbetsmiljö och schyssta villkor. Och genom att konkurrera ut seriösa företag blir skatteintäkterna mindre och därmed också resurserna för att investera i viktiga saker som skola, sjukvård eller infrastruktur.

Vårt samhälle bygger ju på principen att man gör sin plikt och kräver sin rätt, oavsett om det handlar om oss individer eller företag. Ja, till och med samhällsinstitutioner som kommuner har skyldigheter och rättigheter.

En skyldighet är att ta hand om sina kommuninvånare. Tänk om kommuner struntade i det och började agera oseriöst inte bara gentemot sina medborgare utan mot andra kommuner. Tänk om de skulle börja flytta kostnader från sin kommun till en annan, dessutom fattigare, kommun? Tyvärr är det, som vi lärt oss, redan vardag.

I Sveriges resursstarkaste region ligger Solna. 80 000 invånare och hisnande 90 000 arbetstillfällen. Men Solna vill trots det inte betala för kommuninvånarna som inte har egen försörjning utan placerar dessa i andra kommuner utan att ens informera den mottagande kommunen.

Kramfors är en av kommunerna som fått smaka på ”Solnamodellen”.

Jag var i Kramfors på förstamajfirandet i år. Där träffade jag föräldrar som kämpade mot nedläggningen av deras barns skola.

Precis samtidigt, under april och maj, underminerades deras kamp för skolan av Solna kommun genom att de då flyttade 14 personer som saknade egen försörjning till Kramfors.

Nästan 60 personer har under några år på samma sätt ofrivilligt blivit Kramforsbor. Det är personer som mycket lättare fått jobb på en marknad med många arbetstillfällen än ute i glesbygden där de dumpades.

Det är upprörande att tänka att när vi i riksdagen fattar beslut om att kommunerna ska få mera resurser och fördelar dessa över kommunsverige, så blir effekten inte den önskade i kommuner som Kramfors eftersom resursstarka kommuner ”rensar” sina gator på folk som inte har egen försörjning.

Inte heller kan man säga att det bara handlar om en handfull moderatstyrda kommuner som beter sig oschysst.

Moderaterna har ju dessutom fattat beslut om att införa ett bidragstak där man inte, som moderatledaren formulerar det, ska kunna stapla bidrag på varandra.

Man ska med det förslaget inte kunna få mer än max 75 procent av en lön i bidrag.

Eftersom jag har hört Kristersson tidigare uttala sig om a-kassan och sjukförsäkringen som bidrag, kan man väl tänka sig att han faktiskt vill att en person som har a-kassa eller sjukpenning och bor med sina barn i en hyresrätt, inte skulle kunna få bostadsbidrag eller barnbidrag om sjukpenningen eller a-kassa är högre än 75 procent av någon slags antagande inkomst.

En sån politik passar mycket väl Solnamodellen. En sådan politik kommer att göra Kramfors ännu fattigare, men inte drabba de rika kommunerna . De har ju redan rensat bort sina fattiga.

Så är plikt och rätt verkligen lika för alla kommuner i Sverige?

Om vi vill ha ett Sverige med mindre klyftor, ett Sverige som håller ihop, då kan vi inte ha social dumpning varken på arbetsmarknaden eller mellan kommuner.

Jasenko Omanovic