Några tankar efter EU-valet

Så här veckan efter EU-valet sitter jag och går igenom resultatet som är nästan färdigt. De sista rösterna torde inte ändra något.

Det är verkligen med blandade känslor jag läser. För visst finns det sånt som är positivt. Som att valdeltagandet ökade, i Örnsköldsvik med åtta procent, och i hela länet med fem, men det är fortfarande väldigt få som röstar.

Nästan hälften av innevånarna struntar i att rösta. Det är ett enormt demokratiskt problem. Hur skulle resultatet ha sett ut om åtminstone lika många deltog som i ett riksdagsval?

För mig är det svårt att förstå varför mer än hälften överlåter rätten att bestämma om sin framtid till någon annan. Visst kan det tyckas långt ifrån och svårt att förstå hur EU fungerar, men ärligt talat, hur många vet särskilt mycket om hur riksdagen fungerar?

Här i stan, mitt Örnsköldsvik, backade Socialdemokraterna med 2 procent. Självklart tråkigt, men fortfarande valde drygt 40 procent att rösta (S). Mina partikamrater i andra delar av landet skulle aldrig våga drömma om en sådan siffra.

Självklart gläder jag mig också åt att Erik Bergkvist från Umeå nu tar plats i EU-parlamentet. Jag är övertygad om att det har betydelse att ha en norrlänning i gruppen som på riktigt förstår norra Sveriges möjligheter och utmaningar.

Det som oroar mig mest är att de högerkonservativa krafterna verkar vara på stark frammarsch. Inte bara här i Sverige, utan runt om i Europa. Vad kommer det att innebära för människors framtid, demokratin, jämställdheten och allas lika värde?

Det ska bli väldigt intressant att följa de eftervalsanalyser som kommer att komma, och försöka förstå vad det är vi behöver göra bättre för att människor ska välja att lägga sin röst på oss.

I riksdagen börjar riksdagsåret gå mot sitt slut. Det har varit ett minst sagt märkligt och omtumlande år, som i veckan kröntes med en misstroendeomröstning mot socialministern.

Jag tror att de flesta människor är otroligt trötta på politiska krumbukter och maktspel. Det är även jag. Nu hoppas jag att vi kan få ännu mera fart på arbetet och börja leverera politiska reformer som har betydelse för människors vardag. Vi har självfallet redan dragit igång.

Nu kommer förbättrad garantipension och höjt bostadstillägg. Nu kommer de första förbättringarna i LSS och nu kommer fler standardiserade vårdförlopp, pengar för tillgänglighet i barnhälsovården och satsningar på att öka kunskapen om demens för att nämna några delar.

Tyvärr drunknar ofta de bra saker vi faktiskt gör i bruset av allt annat som pågår. Som slöjförbud i Staffanstorp och Danderyds skattechock. Kanske är det likadant på EU-nivån?

Kristina Nilsson