Nytt år, nya möjligheter – Ingemar Nilsson

Nytt år, nya möjligheter brukar det ju heta. Låt oss verkligen hoppas att så är fallet. Det år vi senast lagt bakom oss är historiskt i alldeles för många avseenden. Jag är ingen vän av nyårslöften, har inte avgivit något nu heller egentligen, men att lova ett bättre 2021 hoppas jag att många, många har gjort.

Just nu känns utvecklingen som en enda stor utmaning. Pandemin och dess konsekvenser, medicinska, sociala och ekonomiska är påtagligt stora och fortfarande hotfulla. Som jag pekat på flera gånger tidigare i några krönikor, tiden är den kritiska faktorn, i alla avseenden.

Vi ser nu varje vecka vid regeringens och myndigheternas presskonferenser hur insatser och åtgärder utökas och förlängs. Restriktionerna skruvas åt, rörelsefriheten beskärs. Som yttersta bevis för detta fick vi så den s.k. Covid-19-lagen för en dryg vecka sedan. Unik i sitt slag, men dessvärre nödvändig.

Från min egen lilla riksdagsvrå (distansarbetet) ser jag också hur tiden påverkar vad vi gör men också hur vi gör det. Det är självklart att detta sätt att jobba, digitalt enbart, med extremt korta beredningstider, nästan ingen motionstid, påverkar såväl kvalitet som på sikt, demokratin. Farligt och konsekvenserna av det kommer vi att få jobba med när detta är över. Det känns lätt ironiskt att när riksdagen just nu firar den svenska demokratins 100-årsjubileum, (beslutet om kvinnlig rösträtt) ja då går demokratin lite på sparlåga.

Hittills, tre veckor in på året, har vi i Finansutskottet lyckats leverera tre nya extra ändringsbudgetar. Ytterligare resurser (miljarder) till korttidspermitteringar, omställningsstöd, omsättningsstöd, nedsatta arbetsgivaravgifter för unga, men också till vaccinationer och fortsatta provtagningar.

Jag har mycket stor respekt för att många företag och företagare är pressade och en del lätt desperata. Speciellt vissa branscher har det tufft. Ändå tycker jag att kritiken mot de åtgärder vi gjort i viss mån är överdriven. Siffrorna visar att de värst drabbade branscherna fått mest stöd. Vi har beslutat om stöd av olika slag för att rädda jobb och företag till ett belopp som nu överstiger 250 miljarder.

Jag hör inte lika många högljudda krav på mer stöd till de som drabbats av arbetslöshet eller sjukdom under den här perioden. Det vore klädsamt om Dagens Industri, Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter ägnade en enda ledarsida åt de löntagare som drabbats som motvikt till hur synd man tycker om de aktieägare som drabbats av utdelningsförbud.

Budgetregler, utgiftstak, finanspolitiskt ramverk, skuldankare och andra ekonomiskpolitiska favorituttryck är satta på paus. Men när ljuset i tunneln (vaccinering och fortsatt disciplin) så småningom lyser upp vår tillvaro då återvänder den ekonomiska verkligheten. Då börjar en lika tuff politisk debatt om när, hur och i vilken takt alla dessa extrema statliga stöd ska rullas tillbaka.

Vi är inte där än, men en mental beredskap för detta är det som jag nu försöker skaffa mig. Resterande tid ägnas f.n. åt äkta västernorrländsk snöskottning. Det finns alltid ljuspunkter!

 

Ingemar Nilsson (S), riksdagsledamot.        

facebook Twitter Email