Ordningsbetyg – bara populism

Nu har den sympatiske Liberalledaren Jan Björklund kommit med ytterligare en populistisk fråga –  ordningsbetyg.

Ja, Björklund är en sympatisk person om jag nu ska göra som han gör och betygsatta personen istället för kompetensen. För det är just det ordningsbetygen gör, betygsätter personen.

Alla har vi gått i skolan, några av oss har haft eller har fortfarande barn i skolan. Alla har vi upplevt både den charm och i värsta fall också skräck som skolan kunde innebära.

Jag fick gå i en nybyggd skola som barn, en skola som byggdes efter den stora jordbävningen i Banja Luka 1969. Allt var tipptopp på utsidan.

Jag minns många vänner från den tiden – och visst har jag också minnen av fina upplevelser. Men jag minns också att jag fick en örfil av min lärare i årskurs 2. Det är inte osannolikt att jag var den sista som drabbades av det, inte bara för att min mor engagerade sig i frågan utan mer för att vi hade en ny generation av pedagoger på skolan.

De stod för en kunskapsskola och gjorde försök efter försök att få så många elever som möjligt intresserade av ett ämne. Det är mycket enklare att straffa och skrämmas än att väcka intresse för ett ämne .

Min lärare i tyska fick mig att tro att jag aldrig skulle komma att lära mig ett främmande språk. Min mattelärare i grundskolan fick mig att tro att jag kunde klara alla matteuppgifter som fanns, en tro som avtog kraftigt när jag började på universitetet men ändå höll liv i min nyfikenhet för matte länge.

Något som var mycket betungande var betygen. Man kunde få betyg för allt man utryckte muntligt, skriftligt – och så klart för hur man uppträtt.

Det ledde till att många inte vågade spontant utrycka vad de tyckte, hur de uppfattade ämnet vi jobbade med. Ett fel svar kunde få direkt inverkan på betygen.

Detta kan man jämföra med otrygga anställningar på arbetsmarknaden. En sms-anställd vågar inte ifrågasätta arbetssättet eller komma med förslag för förbättringar på grund av rädslan för att uppfattas fel eller till och med stötande. Man lär sig att göra det man blir tillsagt, punkt slut.

Skolan ska inte vara ”kunskapsmack” där man kommer och tankar kunskap på och sedan kör vidare. Skolan ska vara en kunskapsverkstad där man får alla verktyg för att kunna bygga nya kunskaper och bygga ihop de man redan har.

Det ska vara en verkstad med olika verktygslådor för att bygga kunskap och olika lärare ska finnas, för att hjälpa elever att de rätta verktygen just hon kan bygga kunskap med.

Det är självklart att det måste finnas ordning i skolan, men att betygsätta elevens uppförande är fel väg att gå.

Skolan behöver hjälp med att få god relation med föräldrarna, att få en fungerande dialog med hemmet. Det skulle skapa bättre förutsättningar att få ordning i skolan.

Jasenko Omanovic