Den politiska polariseringens pris

Det hävdas, inte minst i valtider, att det behövs tydliga alternativ i politiken. Man måste se skillnader mellan de politiska partierna.

Sant, men när övergår denna tydlighet i en destruktiv och farlig polarisering?

I den nyligen avslutade EU-valrörelsen kunde man tydligt se hur polariseringen ökade, både i Sverige och i övriga medlemsländer. En polarisering som också innehåller ett ökande inslag av nationalism.

Det handlar bland annat om tonläge och tilltal, inte minst i sociala medier märks detta tydligt. Eftersom nutidens valrörelser och politiska samtal alltmer flyttar över i dessa ”sociala medier” går utvecklingen i rasande fart mot ett allt hårdare och brutalare samtalsklimat.

Vem tjänar på det och vilka blir resultaten? Jag tror inte att demokratin är vinnare. Jag tror inte att vi bygger ett gemensamt solidariskt samhälle på den grunden. Jag tror inte att tilliten mellan människor ökar på det sättet.

I onsdags hölls i riksdagen detta riksdagsårs sista partiledardebatt. Även där fanns spår av denna utveckling. Polarisering, hårda motsättningar. Oppositionsledaren, den moderate partiledaren Ulf Kristersson, ägnade sig åt en svartmålning av det svenska samhället som är olustig. Sanningen är att en lång rad internationella mätningar visar att Sverige är ett av världens två-tre bästa länder att bo och leva i.

Visst finns det problem att ta i tu med, men att framställa Sverige som ett land på randen till katastrof är orimligt och bidrar inte till en vettig och positiv utveckling. Därför kändes det befriande att höra statsminister Stefan Löfven ge en annan men ändå problematiserande beskrivning.

– Vi har nu upplevt hundra år av politisk demokrati, men ännu består stora delar av det sociala klassamhället-. Där finns viktiga framtidsutmaningar för alla, inte minst för oss som är politiskt aktiva., Uppgiften att minska sociala klassklyftor, att bygga det moderna folkhemmet. Då behövs en positiv framtidssyn, inte mer av polarisering.

Visst finns utmaningarna. Hur klarar vi framtiden välfärd? En kvalitativt bra och likvärdig skola för alla barn och ungdomar, ett socialförsäkringssystem som stödjer individen, familjen och arbetslivet. Hur bibehåller och utvecklar vi en hälso- och sjukvård i världsklass? Klarar vi att leverera ett pensionssystem som ger alla en anständig levnadsnivå, en äldreomsorg med hög kvalitet? För att finna lösningar behövs mer av samarbete, mindre av alarmism och polarisering.

Min övertygelse som socialdemokrat är att vi ska vara välfärdens garanter.

Som ledamot i Finansutskottet ser jag att en av nyckelfrågorna är att våra kommuner och regioner får rimliga och rättvisa förutsättningar att leverera denna välfärd. Då finns det inte utrymme för vare sig fler stora ofinansierade skattesänkningar eller mer polemisk debatt.

Tvärtom, det kommer att krävas avvägningar, prioriteringar, mer resurser och kloka, konstruktiva samtal över partigränser. Så bygger vi vidare på det solidariska folkhemsbygget. Hur vi ska lyckas med detta är en av de saker jag tänker fundera på under några lediga sommardagar framöver.

Hoppas att också du som läser detta får en riktigt skön sommar!

INGEMAR NILSSON