Hösten kommer att handla om ekonomi

Ja det blev sommar också i år. En riktig högsommarvecka med temperaturer runt +30 gjorde att de flesta nog fick sitt lystmäte på sommar och sol tillgodosett, även i år.

Jag fick det i alla fall. En härlig tur längs den svenska västkusten genom Bohuslän och Halland och tid i den egna stugan har gjort min sommar till en närmast perfekt upplevelse, svemester när den är som bäst!

Har det varit något högtryck i politiken under sommarmånaderna då? Nja blir nog svaret. Inte om man håller sig till inrikespolitiken i vart fall. Bra eller dåligt? Det återstår att se.

Inför regeringens arbete med budget har rapporterna om konjunkturavmattning kommit allt tätare, reformutrymmet krymper.

Strax utanför politikens spelplan har också den svenska kronans utveckling varit en återkommande fråga under sommaren. Mer om det senare.

I Europa har efterdyningarna till EU-parlamentsvalet och processen att ta fram en ny EU-kommission tagit utrymme. Den politiska utvecklingen i Italien fortsätter att oroa, på flera sätt. En ny högerregering i Grekland, fortsatt trubbel med regeringsbildning i Spanien känns sådär. I Frankrike och Tyskland ser framtiden inrikespolitiskt osäker och inte så lite oroande ut. Då har vi inte ens nämnt Storbritannien och Brexit.

Utvecklingen i USA och handelskriget med Kina kommer att få återverkningar även här i Sverige.

Jag tror att den politiska hösten i Sverige på olika sätt kommer att fokusera på ekonomi och den ekonomiska utvecklingen. Hur lyckas vi landa den första statsbudgeten inom ramen för Januariavtalet?

Hur ska vi socialdemokrater lyckas med vårt mål om minskade ekonomiska klyftor? Hur stärker vi på ett tillräckligt och långsiktigt sätt kommunerna och regionerna som välfärdens garanter? Hur ser i till att hela landet kan utvecklas och växa?

När vågar vi sätta oss ned för att få till en bred process om ett nytt och bättre skattesystem?

(Jag har fått en del spännande förslag från engagerade väljare under sommaren)

Sedan finns det frågor som inte är politikens men som ändå påverkar politiken, som penning- och valutapolitiken.

Det är Riksbanken som har ansvaret för penningpolitiken och som äger räntevapnet (hur skarpt det nu är?)

Men vad händer i ett land som har negativ ränta under lång tid? Hur tänker man när det inte handlar om att bekämpa inflationen utan istället få upp densamma?

Penningpolitiken påverkar i allra högsta grad den ekonomiska politiken men också förutsättningarna för produktionen i svenskt näringsliv, inte minst för exportföretagen.

Är en svag krona bra eller dåligt för Sverige som exportberoende nation? Svaret är inte självklart. Vad händer i näringslivet om vi har en i praktiken permanent devalvering pågående? Hur påverkas produktivitet och konkurrenskraft?

Detta är frågor som jag tror att vi måste fundera mer över och som inte minst arbetsmarknadens parter fundera över, vi har ju snart en avtalsrörelse på ingång.

Som riksdagsledamot och ledamot i Finansutskottet ser jag fram emot en komplex, arbetsfylld och spännande höst.

Ingemar Nilsson