Vi investerar i järnvägen

Det går framåt för Sverige. Eller för att säga det i diagramtermer: det går uppåt för Sverige. Arbetslösheten minskar och är nu den lägsta på mer än sju år. Sysselsättningen ökar.

I dag är mer än fem miljoner människor sysselsatta. I procent räknat är det närmare 82 procent. Trots det är arbetslösheten en fortsatt utmaning. Majoriteten av alla som är arbetslösa är inte direkt matchningsbara, det krävs därför utbildningsinsatser för att deras kompetens ska möta den efterfrågan som finns ute på arbetsmarknaden. Men de kommer inte närmare arbetsmarknaden om vi tvingar dem att jobba billigare, det är en låtsaslösning från borgerligt håll.

Vi ser att mervärdet på vår industri är högteknologiskt och högproduktivt. Vad näringslivet behöver är därför kunskap och kompetens för att klara av högproduktivitet av högkvalitativa produkter. I Norrland har vi en del av dessa industrier. Vi har 90 procent av Europas malmproduktion, vi har Sveriges enda aluminiumsmältverk, vi har den självklara skogsindustrin. Ja, till och med bröd fraktas från Norrland vidare söderöver. Exportvärdet från de norrländska företagen ligger på 108 miljarder kronor netto. Det kräver både rapphet och kunskap.

Större arbetsmarknadsregioner tillsammans med utbildningsmöjligheter är några av de centrala frågorna för att kunna bibehålla sin konkurrenskraft på den globala marknaden. Därför har vi i många år kämpat för utbyggnad av högskolor och universitet. I de fyra nordligaste länen har vi genom utbyggnad av järnvägen, Botnia- och Ådalsbanan, fått bättre möjligheter till arbets- och studiependling. I dessa län är den genomsnittliga resan för en pendlare elva mil! Inte så konstigt ändå med tanke på att hela Skånes yta är lite mera än halva Ångermanland! I Skåne är motsvarande pendlarresa 3 mil. Men det är viktigt både där och här att pendlingsmöjligheterna är goda.

Norrlands exportvärde på 108 miljarder kronor med kunder över världen kräver en tillförlitlig järnväg genom Norrland och hela Sverige för att inte tappa kunderna. 30 procent av det totala antalet vagnar som åker söderut över Öresundsbron kommer från den delen av skogsindustrin som transporterar produkter på järnväg.  

Jag hör ofta kommentarer om hastigheter på 20 eller 40 kilometer i timmen eller alla dessa omvägar som tåget måste ta genom Norrland. Jag följde själv nyligen med ett lok på en sträcka där vi körde 20 kilometer i timmen. Att köra 23 lastbilar istället skulle förmodligen varit mycket smidigare och fortare, med företaget var miljömedvetet. En sådan vardagsbild hjälper bara de som påstår att Norrland är Sveriges koloni, den hjälper varken Sverige i sin helhet eller den norra delen av Sverige.

Vi ökar därför bland annat resurserna för underhåll av järnvägar som har varit en eftersatt post. Vi gör även investeringar i dubbelspår på Ostkustbanan och järnvägsplanen för Norrbotniabanan har påbörjats. För den som inte har förstått kan man förtydliga att Ostkustbanan, Ådalsbanan, Botnia- och Norrbotniabanan inte är parallella banor. Det är banor som sträcker sig längst med hela Norrlandskusten.

Det handlar om långsiktiga investeringar och om möjligheten att säkra framtida exportmiljarder. Företag runt om i Norrland investerar, från några hundra miljoner till åttamiljarderssatsningar, för att säkra produktionen och öka kapaciteten. För det behövs robusta järnvägsförbindelser som är tillförlitliga.

Det går inte att bygga över en natt, men vår ambition är att ha den lägsta arbetslösheten i Europa samt ha en hög sysselsättningsgrad. Då har vi för uppgift att bygga bort de hinder som kan uppstå på vägen dit. Krokiga järnvägar och okunskap ska byggas bort! 

Jasenko Omanovic (S) riksdagsledamot Västernorrland