Vilket slags Europa vill du lämna efter dig till kommande generationer?

Om mindre än två veckor är det val! Då väljer vi vår representation i EU-parlamentet.

Jag minns faktiskt när svenska folket för 25 år sedan skulle folkomrösta om medlemskapet i Europeiska Unionen. Då gick jag på SFI, Svenska för invandrare, och vi diskuterade detta. På den tiden var nästan alla flyktingar var negativa, inklusive jag själv.

Vi som kom från forna Jugoslavien var exempelvis besvikna på EU:s oenighet kring insatserna i kriget. Men vad som avgjorde det för oss var något annat, en oro över att om Sverige gick med i EU så skulle en massa folk från övriga EU-länder, exempelvis Grekland, komma till Sverige och ta jobben ifrån oss.

Det handlade så klart inte egentligen om vare sig EU eller greker, utan om vår egen självkänsla. För då kände vi oss otillräckliga för att framgångsrikt kunna klara en utökad konkurrens om jobben. Jobb som vi, då snart på väg ut på arbetsmarknaden, behövde.

När vi ser tillbaka på det i dag räknas just bosnier, som jag, som en av de mest integrerade invandrargrupperna på arbetsmarknaden. Varför lyckades vi så bra?

Jag skulle sammanfatta det med två ord: trygghet och möjligheter.

I Sverige fanns i grunden ett tryggt och stabilt samhälle som bidrog till att vi vågade ta mer än bara några stapplande steg framåt utan till och med kasta sig in i nya utmaningar.

Här fanns möjligheter för dem som behövde ”fylla på” med kompletterande utbildning eller med praktik för att visa vad de kan och lära sig nya arbetsmoment.

När vi kom in på arbetsmarknaden blev vi en del av den med samma plikter och rättigheter som alla andra. Allt det var de viktiga pusselbitarna för framgång.

I dag när vi socialdemokrater talar om vad vi vill med EU-parlamentsvalet känner jag att vi pratar just om det: trygghet, möjligheter, plikter och rättigheter.

Vi driver löntagarnas rättighetsfrågor både när det gäller det sociala området som på arbetsmarknaden.

Vi har varit drivande för att få igenom EU:s mobilitetspaket, vilket bland annat innebär att utländska lastbilschaufförer ska kunna få ta paus, få sova i en säng och få en avtalsenlig lön. Jag kommer aldrig glömma svaret när jag frågade en chaufför från Nordmakedonien varför han jobbar för så lite betalt: ”Jag har barn och de vill äta. Har du barn? Äter dina barn?”

Jag hoppas att vårt arbete kan hjälpa honom, så han kan ge sina barn bra start i livet men också känna sig tryggare och göra vägarna tryggare för alla.

EU ska inte vara skurkarnas mark, där dessa får frikort att ställa oss mot varandra med ständiga underbud där människor utnyttjas för andras vinning. EU ska vara möjligheternas mark, där vi drar nytta av varandra där vi förstärker varandra istället.

Dessvärre handlar detta val till och med om mer allvarliga saker än så. Som att auktoritära regimer vinner mark inom EU. Det handlar om att fascister och nazister gör sig påminda runt om vår kontinent.

Alla vi som har flytt från liknande krafter vet att man inte kan ge dem lillfingret utan att bli av med hela handen.

Därför är det viktigt att du inte ser denna rösträtt bara som din rättighet utan även som din skyldighet. Vilket slags Europa vill du lämna efter dig till kommande generationer? Det avgör du den 26 maj.

Det enda jag inte riktigt bestämt mig för är vem av de 37 socialdemokratiska kandidaterna på valsedeln jag kommer att kryssa.

Jasenko Omanovic