Orimligt agerande av en riksdagsledamot

Att ha förmånen att för en tid få vara riksdagsledamot är något alldeles fantastiskt. Att först få partikamraternas förtroende att kandidera, och sen få väljarnas förtroende att arbeta för dem och för det samhälle vi vill ha, är så stort att man stundvis kan känna sig alldeles överväldigad.

Vi har otroligt bra förmåner och förutsättningar att sköta vårt uppdrag. Vi får boende i Stockholm, resor, teknisk utrustning och support, stöd av fantastiska tjänstemän och politiskt sakkunniga och dessutom en väldigt hög lön.

Att då gång på gång läsa om hur riksdagsledamöter missbrukar detta gör mig heligt förbannad. Hon som hyrde lägenhet i andra hand av sin man är den senaste i raden.

Andra har visat sig väldigt kreativa när det gäller att fuska med bilresor, få ersättning för rena semesterresor för både sig själv och anhöriga och här i länet har vi exempel där man anställt anhöriga som ingen vet vad de gör.

Dessutom uteblir man från möten i utskott och vid omröstningar i riksdagen. Inte en gång eller två, utan ibland i flera år.

Jag förstår att människor blir upprörda när de gång på gång får läsa om det här, det är faktiskt på riktigt helt obegripligt.

Oavsett vem som missköter sig och vilket parti de representerar slår det mot alla som sysslar med politik. Vi blir alla föraktade och mailen fylls med hatiska meddelanden.

Värst är det när alla kämpande lokalpolitiker som sköter uppdraget på sin fritid får en släng av sleven. Därför anser jag att nu måste vi tillsammans verkligen försöka göra något åt det hela.

Det kan inte vara rimligt att det sista exemplet, Emma Carlsson Löfdal, ska kunna utebli från riksdagen fram till nästa mandatperiod, och därefter få avgångsersättning och pension.

Enligt beräkningar skulle hon kunna få ut närmare 10 miljoner kronor utan att göra ett dugg. Precis som Jimmy Åkessons svärmor som drev massagesalong och aldrig visade sig i riksdagen i flera år.

Jag vet att det inte är jätteenkelt att ändra reglerna, men det måste gå att hitta en lösning. Många tycker att partiet som ”äger” mandatet i riksdagen borde kunna sparka ut personer som gör så här, men så enkelt kan det inte heller vara.

En ledamot måste vara fri att driva vilka frågor den vill utan att riskera att sparkas. Det är inte rimligt att om man internt i sitt parti anses vara en ”besvärlig” person så blir man petad. Men det är rimligt att bli petad om man faktiskt inte gör någonting alls.

Kristina Nilsson

facebook Twitter Email